En berg och dalbana i mitt huvud

Ni tycks vara väldigt eniga om att ni vill att jag ska skriva mer om mina tankar och drömmar här i bloggen. Så var så god, här kommer nu troligen ett långt inlägg om min berg och dalbana till huvud.

Sen min pappa dog skiftar mitt humör väldigt mycket. Och det tror jag främst att Jona har fått erfara, hehe. Jag har alltid varit hetlevrad men kanske har det blivit lite värre. Men det beror så klart på att det är så mycket som ska redas ut, både på eget plan och vad gäller familjen/hemmet. Som jag skrev kan inte min mamma prata normalt vilket betyder att det är jag som ska ta tag i allt som måste göras. Tack och lov har vi utrett det mesta här hemma. Igår fick vi såld pappas motorcykel och imorgon åker en av traktorerna, stackars Johan satt i traktorn och grät... Men jag lyckades muntra upp honom lite när jag gav honom kameran och sa att han får fota så mycket som han vill.

Idag blev jag plötsligt väldigt nere och hade en stund när det kändes som att va fan är det för mening med livet, men det gick fort över. För trots att jag har mina dåliga stunder så är jag väldigt lycklig och tillfreds med mitt liv. Jag älskar Jona, min familj, vänner och närstående. Det ÄR verkligen de som håller mig på fötter, utan att ens göra något speciellt.

Jag älskar att prata om framtiden och drömma. På senare tid har jag och Jona talat extra mycket om det kommande året. Just nu är vår plan att till våren leta lägenhet i Vasa eftersom att vi båda vill börja studera i Vasa nästa höst. Och ni kan ju tro att jag älskar att prata om inredning, hehe. Stackars Jona har nog inte mycket att säga till om. Men jag har lovat att han ska få ha en "garderob" för sina knivar ;) (Jona är väldigt intresserad av knivar). Sen så har vi båda kommit fram till att vi nog behöver en lägenhet med två rum om jag ska få plats med alla mina kläder, hehe. Jaa jag vet verkligen inte hur vi ska göra om vi inte har råd med något större.... Hoppas IKEA har bra garderober som lösning :P
Just nu är nästa stora "steg" om Jona ska vara i militären ett halvt eller ett år. För mig spelar det absolut ingen roll, jag klarar mig bra. Men det ska blir skönt att få veta hur det blir eftersom att jag då har lättare att planera våren (resor osv).


Näää alltså vet ni det här blir bara råddigt, sätter punkt här för jag vet inte riktigt vad tanken bakom detta inlägg är. Så jag gör ett nytt försök någon annan dag och kom ihåg att fråga mycket, det är betydligt lättare för mig att svara på kommentarer. Känns mer som att jag berättar det ni vill veta då. Inlägg som det här känns bara som att ni kommer att ge det en blick och sen tänka, nej det där tänker jag inte läsa. Så fråga på så känns det mer som att jag ger er vad ni vill ha. Kramar!

Här kommer några omotiverade bilder från när jag var i Paris för snart ett år sen. Konstigt nog ville alla bilder hamna snett? Hur som haver, saknar dessa tjejer och vill verkligen tillbaka till den underbara staden.