Ett år sen min egna student

Idag är det ett år sen jag själv tog studenten. En dag som är tänkt att man ska minnas som en av de bästa dagarna i sitt liv men som för mig hör till en av de sämsta.

Jag borde ha vaknat med ett leende på läpparna men istället ville jag inte gå upp, jag ville inte gå till skolan för att ta emot mössan. Jag ville riva sönder min klänning, i den stunden var den det fulaste jag sett. Jag ville dra loss lösögonfransarna för min sminkning hade aldrig sett värre ut. Håret var en enda röra och jag önskade att jag bara skulle ha kunnat sätta upp det i en hästsvans.
Jag mådde så dåligt när jag åkte till skolan och Jona fick tyvärr utstå en hel del fula ord. Jag ville inte dit! När jag väl satt där och väntade på min tur var det nära till att tårarna skulle börja rinna. Jag undrade om jag istället för att gå upp på scenen istället skulle springa ut genom dörren på vänstra sidan.
Fotograferingen tog en evighet, det var så svårt att försöka se naturligt lycklig ut. För i den stunden var jag allt annat än lycklig. Jona säger alltid nu i efterhand att jag ser ut som en bitch på bilden, men inte konstigt då jag inte visste hur jag skulle få till ett naturligt leende.
Vädret gjorde inte saken bättre. Varje skolavslutning har det varit sol och fint väder, men just på vår studentdag regnade det som om regnguden skulle ha fått betalt!
Jag var så arg när jag tog emot mina och Jonas gäster på kalaset och jag ville bara att det skulle ta slut. Jag ville bara riva av mig mössan och klänningen.
Men efter vårt kalas måste jag utstå en middag tillsammans med de andra studenterna och allas föräldrar. Jag kan inte minnas att jag hade det speciellt roligt…
Från utekvällen minns jag inte mycket, inte för att jag var full, men för att jag helt enkelt inte ville vara där. Alla andra var så glada och lyckliga, men själv kände jag bara ilska.

Nu i efterhand har jag verkligen fasat över när jag idag ska besöka andras studentkalas, jag vill helt enkelt inte bli påmind om min egen olyckliga dag. Jag avskyr när jag folk pratar om studenten. Men idag känner jag mig trots allt rätt hoppfull över dagen. Solen skiner, det är varmt och jag ser fram emot alla goda tårtor jag ska få äta!

Och för er som inte förstår orsaken till min känsla så kan jag berätta att min pappa dog bara veckor innan min student.