Svar på kommentar-min mamma

Jag fick en kommentar av någon igår som ville vara anonym och som undrade om min mamma inte kan prata och jaa, så är läget.


När jag föddes så det första som inträffade var att jag kom ut med rumpan före, haha. Det här är ju egentligen ett livsfarligt fenomen men eftersom jag klarade mig toppen brukar jag bara skämta om det, för det är ju nog lite kul, haha. 
Men efter några dagar på BB så drabbades mamma av en stroke. De fick föra henne till Vasa sjukhus och innan vi var hemma hade det hunnit bli mars (jag är född 15 februari).
Det här ledde till att min mamma blev stum. Men efter alla dessa år har hon lärt sig tillräckligt för att vi i hennes närmiljö ska förstå henne så pass bra att det känns som att hon pratar som vem som helst. Men andra däremot, speciellt de som inte har träffat henne alls så förstår nästan ingenting av vad hon säger. De kan endast höra enskilda ord och uttryck.


Nu kanske ni också förstår varför pappas död är lite värre här hemma hos oss... Eftersom mamma inte kunnat fixa nått har det alltid varit pappa som gjort allt. Det är alltid han som har ringt dit det har behövts ringas och det är alltid han som har åkt och fixat saker och ting. 
Nu har ju inte jag tummen mitt i hand utan jag har alltid varit duktig på att få gjort det som ska göras men det är klart att nu när han är borta så är det så mycket som jag inte vet något om som ska göras. 
Till exempel är det jag som fått ringa alla samtal vad gäller hans begravning och papper osv. Och när jag inte riktigt förstått vad mamma menat att jag ska göra så har jag helt enkelt fått luska ut det själv och det känns ju lite extra tungt nu i en annars så tung period. 


Men trots det här känns det som att det går bra och som att det kommer att gå bra. Jag ser mig ändå som en stark person och jag ser till att få saker och ting skötta steg för steg.